Det Malen, som vi idag bebor och trivs i, började bebyggas och utvecklas så sent som vid sekel- skiftet 1800-1900.
I och med att "Båstads Nya Hafsbadsanstalt" öppnades den 16 juni 1903, lades grunden för en vidare exploatering med utgångspunkt från de möjligheter och kvaliteter som sol, hav och strand innebar.
Från tidningen Sydhalland 9 juli 1909 citeras: "Vatten, sol och luft fattas ej, och om ej mensklig lekamen skall må bra på denna plats vore det högst märkvärdigt".
Den nya badanstalten var belägen på Malen strax nedanför Båstads station. På ett gammalt fotografi från 1885 - taget ovanför järnvägs- stationen med vy mot havet - finns det ingen bebyggelse förrän framme vid Lyckebacken.
Östra gränsen för Malen fastställdes 1778 i samband med att ny provinsgräns mellan Röeskall och Lyaforsen beslöts.
Malen var från början en del av båstadbornas betes- och jordbruksmark.
Malen-området var dock ur jordbruksynpunkt magert och bestod av ett flygsandsområde närmast havet samt söder därom sandbackar och ljungbackar fram till landsvägen. I övrigt fanns "en myckenhet av strandmal" - därav namnet Malen.
Före 1900-talets början fanns endast en körväg till stranden. Lantbrukarna använde Tångvägen på vår och höst för att hämta ilandfluten tång som gödsel på sina åkrar.
Vid sekelskiftet 1700-1800 samlade Båstadborna ihop stenar, som låg på strandområdet till ett gärde. Gärdet lavades upp mellan nuvarande Strandpromenaden och sjökanten. Rester av dessa gärdesgårdar fanns ända fram på 1950-talet och stenar från dessa användes till de första husbyggena på Malen.
För att ytterligare hindra sandflykten planterade skolbarn under 1890-talet furor till den nuvarande strandskogen.
Malens skog planterades med barrträd 1825, varefter området fridlystes 1832 och en skogvaktare tillsattes. Den siste skogvaktaren, som alltså bodde i ett torp snarlikt med det som finns idag, hette Axel Roxman.
Det var bröderna Philip och Oscar Hjorth som kom att vidareutveckla Malens Havsbad. Centralt byggdes en stor och vacker restaurang, som tyvärr revs under 1980-talet. Bostadhotellena Stora och Lilla Strandgården uppfördes norr om restaurangen närmare Malens Skog och några tennisbanor fanns också. På två bryggor fanns kallbadhus för damer resp. herrar. Badhusen samt 150 badhytter fullständigade bilden av ett enastående badparadis.
Under de första årtiondena på 1900-talet byggdes att antal sommarvillor i anslutning till Malens Havsbad och västerut.
1932 antogs en ordningsstadga för stranden vari reglerades hur området mellan Malens Skog och nuvarande Brunnsparken fick användas.
Fram till 1950-talet fanns en servering ovanför stationsområdet som hette Malens Terrass. Idag finns delar av grunden kvar.
Citat ur Badortstidningen 1921: " Bland allt det sköna, som finnes i Båstad och Malen, är utsikten från Malens Terrass synnerligen storslagen. Det är en sevärdhet av första rang. Jag tror inte man överdriver, om man säger, att här är den allra vackraste utsikt, som överhuvudtaget kan erbjudas......."
Malens Torg iordningställdes 1939, en parkanläggning med en vattenkonst närmast Köpmansgatan. På norra delen var det torghandel och parkering.
1 januari 1932 kom ett beslut från Kungl.Maj:t att Malen och Ranviksområdet skall utgöra ett municipalsamhälle med namnet Malen. Under mer än ett decennium hade frågan diskuterats i Båstad. Frågan hade initierats av kronofogden och sedermera kommunal- stämman i Båstad, som menade att det nu fanns behov av en stadsplan för Malen. Stadsplanen antogs 1920 och föranledde ytterligare diskussioner bl.a. om Malens vattenledning och vattentäkten nedanför Malens Terrass. Med i dessa diskussioner fanns Malens Fastighetsägareförening.
Eftersom kommunen nu var delad i två municipalsamhällen blev det ganska svårt att klara ut vem som skulle bestämma vad. En motion inkom till kommunfullmäktige att Båstads församling med de två municipalsamhällena skulle slås ihop och bilda en köping.
Fullmäktige biföll och fr.o.m. den 1 januari 1937 skulle kommunen komma att vara en köping med namnet Båstad.
 
Malens Villaägareförening bildades vid ett sammanträde i Kommunhusets sessionssal tisdagen den 24 juli 1984. En av initiativtagarna var Henry Nilsson, tidigare Kommunfullmäktiges ordförande i Båstad. Han valdes till interimsstyrelsens ordförande och är nu hedersmedlem i föreningen. Medlemsavgiften bestämdes till 25 kronor.
Redan från början var Malens försvinnande sandstrand en stor fråga för föreningen och har så förblivit. Föreningen protesterade också livligt mot rivningen av Malens Havsbads restaurang. I storkommunen Båstad riskeras kommundelen Malen att glömmas bort. En viktig uppgift för föreningen är därför att med stöd av sitt medlemsantal hos kommunens politiker och tjänstemän hävda Malens intressen.
Under de gångna åren har Föreningens medlemmar arrangerat fester och deltagit i frivilligt arbete med t.ex. strandrensning och uppsamling av skräp på våren. Påskabloss i föreningens regi hör också till traditionen.